Ceran: februari 2010

Jag läste nånstans att sin andra hund får man för sina synder och jaa, jag är beredd att hålla med.

Juni, hon tänjer verkligen på gränserna och sätter allas vårat tålamod på nya prövningar var och varannan dag.... ..Det är oftast ganska underhållande och ofta får hon oss att skratta högt men i bland är det ganska lätt att hålla sig för skratt... som härom natten....

Juni har aldrig haft nån som helst respekt för kompostnät, dörrar eller annan avstägning, nänä det går alltid att meja, putta eller på annat vis få bort hindret, så vi har ju bara väntat på att hon skulle hoppa över vårat staket.

Mycket riktigt så var hon på fel sida staketet för ett par veckor sen. Jag höll span på henne så jag skulle se var hon hoppade över, men över staketet tog hon sig inte, nej hon hade hittat en liiten glipa mellan staket och vägg där det gick att trycka sig igenom.

Vi har staketet provisoriskt nu runt knutet pga. altanbygget.

Morgan fixade så att glipan stängdes igen och Juni blev MYCKET frustrerad av att inte ta sig igenom och det visade hon med att sitta och vrål skalla mot den nu försvunna glipan.

Det gick någon dag sen var hunden ute på fel sida återigen....men va fasen nu då....jo mycket riktigt....hon flög sååå fint och fantastiskt graciöst över staketet och under altan för att smaska i sig av det som katten lämnat efter sig(jag säger inget mer).

Hon kom iallfall så fort jag ropade in henne och det va ju bra men detta att hon så fort hon kom ut hoppade över stängslet kunde vi ju inte hade så tyvärr vågade vi inte ha henne ute som innan och det var ju synd för Juni för hon älskar att vara ute å röja på gården men mest synd var det nu om våra öron för nu satt hon vid ytterdörren och skällde så rutorna skallrade.

MEN nu tillbaka till natten då.... Juni gnällde vid dörren vid halv två så jag fick väl häva mig upp för att släppa ut henne och jag tänkte att nu ska hon väl iallfall bara ut å uträtta sina behov sen vill hon väl in under täcket igen, det var ju allafall -20 grader....men icke sa nicke....

Hunden flöög över staket och försvann under altan,,,, SUCK!!

Jag väntade en liten stund sen gick jag ut iförd underkläder, kims vinterstövlar å jacka....bara.... men hon brukar ju alltid komma när jag ropar på henne......gissa om det är svårt att låta sådär klämkäck och intresant matte så att hunden bara mååste komma för att se vad som händer kl. halv två mittinatta.... ja hon kom ju fram under altan men till mig kom hom INTE!!

Nej spring hit å spring dit, bort till grannen, in till kaninen, runt i högervarv och runt i vänstervarv medan jag höll på att frysa benen av mig och var allt annat än glad.

Jag insåg ju såklart att ju mer irriterad å arg jag blev ju längre tid skulle det ta att få in hunden och ju mer jag tänkte på det ju argare å irriterad blev jag.......

Till slut, efter att jag gått in å satt på mig mera kläder och hämtat Cera som lockbete fick jag in henne på gården å till sisst IN.
Nu var ALLT tålamod och sunt förnuft som bortblåst och jag var så arg så jag höll på att spricka, nu var det jag som skällde och sprang hit å dit i rena ilskan......... det tog säkert en timme innan jag lyckades lugna ner mig å somna om.......

............då hade söta fröken Juni somnat under täcket för länge sen.......